vad krväs det egentligen av en topp bloggare? /m
Den här och förra veckan har jag funderat massvis...
Vad tar egentligen de där topp bloggarna upp till toppen? Vad skriver man om för att få läsare? Och måste man provocera för att folk ska se en? Jag vill verkligen inte peka ut någon... Men vad gör tex Kissie för att folk ska läsa hennes blogg, jag förstår lixom inte vad som är så speciellt med just henne. Jag har lagt märke till att hon står för sig själv, har många åsikter. Men hur lockar hon till sig läsare som faktiskt läser hennes åsikter. Hur blev hon den som folk ser upp till? Det är något jag har funderat på i en evighet tror jag. En blogg är egentligen som en dagbok på internet... varför provocerar folk då för att få fler läsare? Jag menar.. man skulle väl aldrig få för sig att klistra dit en bild där man är väldigt lättklädd i sin dagbok? Jag tycker om de bloggare som faktiskt håller sig till råd och sådant. Sånna som bara skriver om sin vardag och vad de har köpt. m.m! Fler sånna bloggare tack! Min absoluta favorit är faktiskt amir - gaybloggen. Har följt honom ett tag nu och tycker att det han skriver om är intressant, inte som en del andra bloggare som bara skriver om att man vill vara som dem och sådär. Bara för att man tagit sig upp på toppen behöver man inte vara omtyckt av alla, snarare tvärt om. Jag tror att med mer makt får man mer folk emot sig, dvs att om man blir en av topp bloggarna får man nog mer av sådana som trycker ner en med komentarer och så. Jag trivs med att ha en blogg som nästan ingen läser, för jag skriver för mig. Och för dem som är intresserade, men jag provocerar inte för att folk ska läsa min blogg.. Jag tror att blogg livet är jobbigt när man tagit sig högst upp på toppen. Tillslut känner man nog mer som ett tvång till att bloggan än en lust till att blogga om ni förstår vad jag menar! Det var alldeles för länge sen jag bloggade, men jag tycker att det är så det ska vara. Man ska blogga när man känner för det och inte annars. För om man tillslut känner ett tvång till det tröttnar man. Jag har aldrig vaknat en morgon och tänkt: Fan, jag måste blogga. Utan jag tänker mer: Skulle vara kul och kasta iväg ett blogg inlägg nu. Jag tvingar aldrig fram någonting utan skriver när jag känne att jag behöver. Som nu! Det här är någonting som jag har gått runt och funderat på i över en vecka nu. Och det känns lixom som en lättnad när jag äntligen får ur mig det, inte för att det är något som har tyngt ner mig... Men jag kännde bara för att skriva ner allt som jag tänkt på. Och så vill jag att de få som läser ska få veta varför jag inte har bloggat nu på ett bra tag, enda sedan skolan har börjat har jag tappat lusten till allt. Jag orkar inte sova, orkar inte vara vaken, orkar inte vara snäll, orkar inte vara glad, orkar inte vara sur, orkar inte bry mig! Orkar ingenting, orkar inte ens blogga. Skolan suger ur allt liv jag har kvar tror jag. De närmaste veckorna har jag knappt orkar umgås med mina vänner ens. Och det är illa. Nu när jag tänker efter känner jag hur dålig jag är. Det måste vara något fel på mig med tanke på att jag inte ens orkar bry mig om mina bästaste vänner, livet har vänt emot mig eller någonting och allt är skolans fel... Det har gått två veckor och jag är redan skol trött... det kan inte vara möjligt! Jag måste rycka upp mig, och det är snart. Men inte den här veckan, har fullt upp hela resten av veckan. Helt otroligt! Imrgon ska jag träffa min BRUDZ, på lördag ska jag på bröllop, på söndag kommer släkten och frirar mig och på måndag fyller jag år. Kommer förhoppningsvid en update på måndagen efter skolan, om jag orkar. Längtar efter lovet!!!
förlåt för stavfelen, skrev bara ner allt som jag haft att tänka på
♥ /eran föralltid m
